uscha, jag hade glömt mina ridvantar hos maria, så mamma gick ner i källaren och hämtade ett par gamla, mina gröna som jag fick från Pollux när jag var liten. Dom jag hade när jag hade Andreé. Först var det lungt, men sen kollade jag lite nogrannare, och det var en massa vita hårstrån på dom. Då tröck tårarna ganska rejält, min älskade snövita lilla ponny! Det finns inte ord till hur mkt jag saknar honom! Jag minns så bra när jag skulle åka till honom, och ägaren var utanför stallet och höll på att lasta på trailern, jag visste inte hur det låg till men jag visste att han var sjuk. så sa hon innan jag gick in i stallet ; pussa på honom ordentligt nu Sofie, för det är sista gången du ser honom! fan, de va typ 6 år sen han gick bort, ändå får jag alltid en klump i halsen när jag tänker på honom!